På gränsen kan ha många och olika betydelser. För mig betyder den här att utsätta mig för stress tills varken kroppen eller själen orkar med. Hittills har det ändå funnits en stopp knapp hos mig som har fungerat så väl att jag inte har slängts på andra sidan. Men faran finns där. Det skrämmer dig och samtidigt räddar mig skulle jag tro då jag haft tur att se till att stanna hittills i tid och bara finnas…ett tag.
Det är klart att dagens samhälle har skapat eller i alla fall förstärkt stort, den stressrelaterade fenomen. Vi ska prestera effektivt hela tiden, på jobbet, hemma, med barnen, med familjen och släkt…Vi är ett samhälle av perfektionister hela rubbet. Men det är i även en fråga om personlighet. Jag är född med någon inbyggd gen av att känna intensiv för lite av allt. Det leder till att jag arbetar intensiv för att få förverkliga mina drömmar och på så sätt kommer upp till en spökligt idealbild av mig själv som inte ens jag är medveten att det finns där.
Det är irriterande och ibland som idag, smärtsamt att det ska vara så!
Ledig nu. Så ska till affären, hyra en film och bara vara i avvaktan att vi ska till landet imorgon. Det är det som behövs! Hav och stjärnor och så kärleken. När jag är tillbaka på söndag eller måndag är det säkerligen dags att börja att binna igen!
Hopplösa jag!
