Semesterstängt

…. i många dagar blir det nu. Lämnar stan.

Stockholm 2006

Kommer att sakna Gotland…Det vet jag att jag kommer att göra.

Gotland, Fridhem, 2005

Närmaste stad de närmaste veckorna:  

Slår en signal om du har väggarna förbi:-)

Ha en bra sommar nu folks!

 

Idag finns en lättare drag över livet

mitt. Utvilad. Glad. Full av energi. Jag är utan tveckan i akut behov av semester då en arbetsvecka gör mig utmattat på det sättet jag varit på sistone. Jag är inte van vid det. Jag är mer van att vara engagerad till 100% i allt jag gör. Den här tomheten är helt främmande för mig för att inte prata om tröttheten.

Kul att det känns bättre nu. Synd att jag inte kan gå ut och fota. Har en massa som ska ordnas inför semester då jag sov bort gårdagen. Men det kommer nya dagar, kanske bättre dagar för att fotografera. Ljuset idag i den vackra Stockhlms stad är grå. Det regnar lite.

Fast ibland har man tur och det går att få fram bra bilder även i gråheten av en dag, en stad, en plats. Här är en ordentligen grå bild som jag tog och blev nöjd med. Men så älskar jag dimma.

Gräskö, mars 2007

 

Babel

Babel är en mycket sevär film. Rekommenderas starkt. Vad jag avskyr vapen för att inte  tala om vapenhandel! Nu handlar filmen inte om vapenhandel utan om hur en händelse kan påverka så många öde och det kan tolkas utifrån det sammanhang man är i. Filmen handlar också om vilka konsekvenser ens hanldling kan ha och som kan beröra alla världens hörn…

Ord, har jag lärt mig som liten, är som en kula som skjuts iväg. Det går inte att ta tillbaka. Oavsett vilka fina intentioner vi än har.

Bilden i filmen är det bästa jag har sett sedan Sven Nyqvist. Jag blev hänförd. Av bilden i filmen och av filmens berättelse.

Vet inte om ljuset hjälper så mycket alla gånger i sökande efter det rätta. Men den fotogenlampan gav en vacker sken på väg till Stockholm med musikbåten för två år sedan.

Romantiskt så det skriker om det.

Det blir film ikväll

Babel efter en dag där jag för det mesta sovit. Vad gör stressen med oss? Jag är inte van att sova på dagarna inte! Sambon säger: Du sover därför du behöver det. Det måste vara ok. Det är ok att han säger så.

Efter en fightvecka på BBL verkar dagen vara lugn där. Jag undrar hur det kommer sig att det är så mycket bråk. Allt är på liv och död. Anklagelser tar aldrig slut.

Vart är jag i den fight? Jag är med dem jag tror på. Andra kanske går att tro på. De kanske tro till och med på det de skriver. Men de har inte kunnat förmedla det till mig. Verkar vara en stor del av skadeglädje som en del håller med på och det förstör så mycket av något som kunde vara gemenskap. För mig ingår i gemenskapet att ha olika åsikter förstås. Man behöver inte kalla varandra för det värsta som finns bara för att man inte håller med någon. Läget har blivit om du är inte med mig är du mot mig. Att rikigt kommunicera med varandra har blivit omöjligt. Lite sorgligt är det hela. Hemma är inte det som varit. Men det inte menat att det var mycket bättre förut. Annorlunda var det. Mer lustfylld? Ibland.

Kommer aldrig att förstå de psykologiska mekanismer som kan göra att vanliga männsikor verkar förvandlas till vargar på nätet när det som andra är och säger inte passar dem.  Vi är vad vi än är oavsett vart vi än är. Det har jag länge trott på. Men har sett att så många blir helt odjuriska för ett ord, en mening, ett påstående. Allt blir till  principfrågor. Någonstans tror jag att det är det som har hänt på BBL. Samt agg.

Agg som finns mot den, dem, vilka, som…har nycklarna till hemmet mitt på nätet.

De som hyser agg och håller på med ful spel får akta sig så jag inte skickar Lisbet Salander efter dem:-)

Vad gör jag här?

Tittar runt omkring mitt hem, mitt liv…Vad gör jag här? Frågan ställs efter en svår vår där stressen tog lite överhand och jag förvandlats till någon annan som finns säkert inom mig men jag känner inte till. Vad gör jag här? Vad vill jag göra här? I mitt hem, i mitt liv.

Det är så mycket jag vill. Det är så mycket gott som väntar på mig därute. Och jag är här inne. Inom mig själv. Arbetet sker på autopilot. Saknar den glädje jag är van att få i så många fina arbetsstunder. Vännerna, de väntar…de väntar ut mig. Hoppas jag kommer att svara på deras tålamod. Om det är något jag är bra på är att avbryta relationer. Bara så där! Från en stund till det andra. Utan orsak. Mer än att jag inte förmå stanna kvar…Ursäkter är många. Brist på tid det vanligaste. Hemma har sambo världens tålamod, han med. Jag får kärlek. ömhet och till och med fina presenter. Hur länge kommer han att vänta ut mig? Det måste vända nu.

Vad gör jag här? Kanske det inte är så vikitgt svara på det just nu då svar blir en massa negativa påhopp på mig själv. Vad vill jag göra här? Det är den frågan som ska få ett svar, många svar. Så livet blir åter vad det brukar bli. Så jag blir åter mig och inte den varelse som känns halvt oförmågen att ta itu med det som förväntas av henne. Vad hon förväntas av sig själv.

Har inga svar. Inte nu. Inte just nu.

Texten får illustreras av starka moln i skärgården/maj 2007

Helgen som varit

Stockholm, juni 2007.

Stockhom, juni 2007

Stockholm, Slussen, juni 2007

Sjöbris, någonstans i skärgården. Tvillingsbåt till ”vår” båt. Juni 2007

             Inte min bild. Utan sambos.

Moneta, lämnat oss på ön

Kvällsbid, Gräskö. Juni 2007

Konstiga färger på bilden. Poängen var de två segelbåtar som möter varandra. Måste bara lära mig den nya kameran! Gräskö. Juli 2007

Hemma…skärpan var inte riktigt med! Men pionerna är fina…

Helgen har varit underbart. Skärgården är toppen! Sambos syskon som var på besök hos oss är så go’a! Havet var vackert och stämningen på toppen. Den enda kulturella jag gjorde var att lyssna på Sommar på P1, Jessika Gedin en energiskt och friskt prick! Vi har inte ens kopplat in TV:n den helgen!

Två veckor kvar och sedan är semester. Längtar!