…lite långsamt. Helt apropå. Ser ljuset kommer fram mellan tidningarna bläddras förbi. Himlen är som den ska vara blå. Solen är fram om än svag. Därborta, så nära, är havet. Här var det caffe latte.
Den morgon dagas. Så här långsamt. Intensiteten som de senaste veckorna har funnits i arbete och känslor, utförande och tänkande, går nu ner i en sorts tomhet. En accepterad en. Dags för att åter hämta de krafter som verkar tagit slut nu. Verkar. Inte har. Därför det är så i livet och så i människan. Resurserna tar aldrig slut. De brukar bara behöva vila ibland.
Stan är här. Så nära. Skulle tro att det blir en fin ljus idag. Ska ta på mig de gå, gå skorna och bara gå. Ut i den morgon som nu dagats.
