Läser idag hos Sam om känslan att komma hem. Vidare läser jag om en fundering om samma ämne hos vendettanbettan. Hemma kan vara ett laddade ord. Oftaste är det ett ord som väcker värme. Hemma för mig är faktiskt inte den lilla plats i en av de utkanterna av Stockholm som jag bor i. Hemma är hemma där i Vendelsö. Där så många av mina vuxna år har botts och levts och där min dotter är uppvuxen. Hemma är även landet. Där har jag valt att bo när jag är och inte som här där jag för det mesta gör. Hemma är även andra platser i ett annat land, en annan stad, ett annat hav och en annan flod. Där bort, i utkanten av den gamla Europa.
Hemma är många platser i mitt liv. Visby är en sådan plats. Sundbyberg en annan. Vet inte vad Visby och Sundbyberg kan ha som gemensamt mer än min hemkänsla hos båda. Hur detta förklaras vet jag inte.
Visby har varit en semesterplatser i några år men känslan infann sig vid det allra första ankomst till hamnen.
Visby, fiskargränd
Foto från www.jarnling.se/
Sundbyberg har varit en stad av arbete, där jag träffade många intressanta personer, flesta av dem så unga då. Och det är en stad som jag alltid kommer tillbaka till. I ett ärende eller annat. Jag är hemma där.
Sundbyberg stationsgata
Foto från www.birger-jarl.net/
