Tankar i skrift

 

Det är inte alltid lätt med kommunikation inte. Absolut inte om man är utlänning som jag. Om jag ger mig tid med en text och riktigt jobbar på med den kan det blir bra. Att jobba med en text tar tid. Mer tid än den jag oftast har eller prioriterar för att blogga. Att jobba med varje text så det blir felfrit då jag skriver många gånger fel, tar även mycket av den impulsivitet som har funnits där i skrivandets början.

Jag gör det lätt för mig. Väljer impulsivitet i och det naturliga som det ska vara att kommunicera. Även i skrift.

PunktMedis med Marcus Birro

Var aftons upplevelse! Det är en mycket intressant föreställning Marcus Birro ha. Nära till skratt och nära till tårar. Kul att känna igen orden från hans böcker och blogg och rösten från radion. Marcus Birro är en poet som rikigt kan ge röst åt sin berättelse. Dessutom är han bra på prosa också. I afton var det poeten som kom fram. Intressant intervju med Marcus Birro om turnén finns här

Middag intogs nästan på stående fot på Snaps. Höstsoppa…En mycket tjock soppa. Helt full av kantareller. Oroligt smakfull och varm. Som en soppa ska vara. Till det ett glas vitt vin. Stark svart kaffe därefter.

En mycket bra kväll. På Punktmedis var då jag, sambon och så där fem stycken till, över 20 år! Över 30 var vi 5 st. Det ni:-)

Murar om än inte så höga

Rosendals trädgård, september 2007

En givande dag

Har den dag varit. Nöjd med det som har uträtt på jobbet och privat. House har jag hunnit med. Läste en massa fina blogginlägg. Kollat vad som finns imorgon i Stockholm och bestämt mig för att försöka vara på PunktMedis kl. 19 och lyssna på Marcus Birro Sambon kommer att vara ledig så eventuellt kommer vi att äta en enkel middag på stan, jag bara älskar Medborgarplatsen! innan föreställningen.

Nu är det dags för Leig GW Persson och några sidor hans sista spännande bok innan jag sömnar. Sover som ett barn, just nu!

Blomma i höst

Flera föräldrar medger barnmisshandel

Det är bra att det kommer fram. Små barn, utländska barn och barn med funktionsnedsättning är mer utsatta för våld i hemmet än andra visar en undersökning som gjordes av Staffan Jasson tillsammans med Stiftelsen Allmänna Barnhuset. Finns att läsa här på SvD.

Jag har full förståelse för föräldrar som är stressade då livet är som det är. Däremot har jag ingen förståelse för att man slå sina barn. De flesta väljer att ha barn och det valet innebär inte bara gullgull utan även mycket ansvar. Misshandel kan aldrig accepteras. Oavsett om det är fysiskt eller psykiskt. Barn ska man vara rädd om och ösa med kärlek. I kärleken går den där att sätta gränser också.

Man kan bli tokig på sina barn. Oh ja! Det finns alltid ett alternativ än att slå. Man kan faktiskt gå därifrån. Ta en promenad eller stänger in sig på toaletten om det behövs. Bara man inte slå. Misshandel sätter sina spår in i barnets själ. Det är kränkande och så känslomässigt smärtsam för ett barn att bli slagen. För att inte tala om hur fegt det är av vuxna att slå små barn som inte kan försvara sig.

Ungdomar överallt

Så verkar det för mig. Plötsligt har jag väldigt mycket kontakt med många ungdomar. Det är kul. Det är krävande. Det är dramatiskt. Det är hoppfullt. Det gäller i stort att vara snabb i vändningar och i tanken.

Det gäller också att vara snabb i vändningar med den nya chefen. Det är fart och rörelse. Snabba och ändå vältänkta beslut. Bra information. Engagemang.

Önskar jag vore ung på nytt:-) Nejdå. Det är bra som det är. Önskar bara att jag kan göra något positiv och bra. Svårt ibland att veta vad som är rätt. Svårt ibland att kunna förutse vad som kommer att bli rätt om ett år eller tjugo. Det gäller att stå pall. Vänta när det är tid för reflektion och förankning. Pusha på när det är tid för att vidare gå.

Vill så gärna att det ska gå bra. Här och nu.

Hemma

Läser idag hos Sam om känslan att komma hem. Vidare läser jag om en fundering om samma ämne hos vendettanbettan. Hemma kan vara ett laddade ord. Oftaste är det ett ord som väcker värme. Hemma för mig är faktiskt inte den lilla plats i en av de utkanterna av Stockholm som jag bor i. Hemma är hemma där i Vendelsö. Där så många av mina vuxna år har botts och levts och där min dotter är uppvuxen. Hemma är även landet. Där har jag valt att bo när jag är och inte som här där jag för det mesta gör. Hemma är även andra platser i ett annat land, en annan stad, ett annat hav och en annan flod. Där bort, i utkanten av den gamla Europa.

Hemma är många platser i mitt liv. Visby är en sådan plats. Sundbyberg en annan. Vet inte vad Visby och Sundbyberg kan ha som gemensamt mer än min hemkänsla hos båda. Hur detta förklaras vet jag inte.

Visby har varit en semesterplatser i några år men känslan infann sig vid det allra första ankomst till hamnen.

 

Visby, fiskargränd

Foto från www.jarnling.se/

Sundbyberg har varit en stad av arbete, där jag träffade många intressanta personer, flesta av dem så unga då. Och det är en stad som jag alltid kommer tillbaka till. I ett ärende eller annat. Jag är hemma där.

Sundbyberg stationsgata

Foto från http://www.birger-jarl.net/

Illa berörd

blir jag när jag läser i Afonbladet om en 16 dagars gammal bebis som slängdes i  väggen av någon av föräldrarna eller kanske båda. Bebisen kom till akuten med hjärnskador och många brutna ben.

Det går inte att låta bli att undrar hur sjutton kan en förälder gör så mot sitt barn? I det fallet finns det två föräldrar, är de överens om att slå ett nyfött barn på det viset? Eller är en som slår och den andra som lider i tysthet med barnet? Det är ingen ursäkt. Jag tror inte att ett samtal till 112 är aldrig så långt ifrån en i  sådana fall.

Artikeln finns att läsa här

Jobbsöndag

Kommer den här att vara. Inte så att lust att jobba är så stor men ibland går det inte att följa lustprincip i våra liv.

Var en fin dag igår. Ute i solen var jag. Tog några bilder som jag blev nöjd med. Blir så glad när en bild blir bra! Ingen tid att arbeta med bilderna nu. Kanske lite senare. Den här verkar bli en tråksöndag!

Går med bestämda steg ut härifrån till de förpliktelserna som väntar.

Ha en bra dag!