Känns det lite grand

Som att livet går förbi en när febern tar över. Har knappast läst tidningar, orkat följa med nyheter på TV:n eller radion. Rutinerna finns inte. Jag sover när jag inte hostar. Fick tid hos läkaren idag. En massa medicin, en massa råd och några nya prover som ska tas. Sjukskriven nästa vecka. Fast jag hoppas, hoppas, hoppas att eländet tar slut och att jag kan jobba på.

Ikväll ska försöka hålla mig vaken och följa Antikrudan i Östersund samt titta på slutet på Damages som var en av bästa serier TV:n någonsin har sänt. The Tudors har jag också följt och det är som en serie om kungligheter och hemskheter ska se ut:-) På allvar, stort kvalité på dessa TV produktioner är det.

Glen Close i Damages! Hon är så braaaaaaaaaaaaaaa!

Förkyld

Tung i huvudet, snuvig och hostig…Eländigt. Hade tagit två dagar semester som avbröts idag då jag bara hostar!

 Mycket att göra här hemma också men jag har lugnar ner mig lite grand. Det går i vågor det här med humöret och energin. Nu är våren på väg och livet visar sig åter från den ljusa sidan.

På tal om vågor. Det var vågor! i fredags när jag åkte till ön. Havet var helt grön och vågorna liknade lite Atlantens vågor av min barndom. Häftigt! Båten hade svårt att stå kvar vid bryggan. Jag som var sist, mer eller mindre knuffades ut på bryggan annars var det risk att jag skulle tillbringa fredagen på Söderöra:-)

Som tur var kom jag hem och den öppna spisen som värmde bade kroppen och själen. Förkylningen kom på köpet…men det är som det är!

Mitt fredags hav

På gränsen

På gränsen kan ha många och olika betydelser. För mig betyder den här att utsätta mig för stress tills varken kroppen eller själen orkar med. Hittills har det ändå funnits en stopp knapp hos mig som har fungerat så väl att jag inte har slängts på andra sidan. Men faran finns där. Det skrämmer dig och samtidigt räddar mig skulle jag tro då jag haft tur att se till att stanna hittills i tid och bara finnas…ett tag.

Det är klart att dagens samhälle har skapat eller i alla fall förstärkt stort, den stressrelaterade fenomen. Vi ska prestera effektivt hela tiden, på jobbet, hemma, med barnen, med familjen och släkt…Vi är ett samhälle av perfektionister hela rubbet.  Men det är i även en fråga om personlighet. Jag är född med någon inbyggd gen av att känna intensiv för lite av allt. Det leder till att jag arbetar intensiv för att få förverkliga mina drömmar och på så sätt kommer upp till en spökligt idealbild av mig själv som inte ens jag är medveten att det finns där.

Det är irriterande och ibland som idag, smärtsamt att det ska vara så!

Ledig nu. Så ska till affären, hyra en film och bara vara i avvaktan att vi ska till landet imorgon. Det är det som behövs! Hav och stjärnor och så kärleken. När jag är tillbaka på söndag eller måndag är det säkerligen dags att börja att binna igen!

Hopplösa jag!

Sitter här nu

i tysthet och planera i tankar hur jag måste se till att prioritera så det inte blir sådana röriga perioder som det har varit ett tag nu. Måste ge mit i kast med att sortera en massa. Det kommer att gå bra bara jag ger mig tid och ser till att följa upp den  framställda planen

 Just nu ska inte göra ingenting. Ska bara titta på SVT:s klass 9 A Min hypotes är att engagerade och kunniga lärare gör bra elever. Spännande att se om jag har rätt. Blev så glad förra veckan att kameran gick lite förbi Malmö och ibland stannade på så vackra platser. Det är så många år sedan jag var i Malmö. Saknar staden faktiskt. Dags snart att ta en tur och se till att åka över till kontinent genom att åka Öresundsbron!

Bild från www.wceh2009.org/Oresundsbro.jpg

En soft söndag

Hoppas jag den blir. Ska jobba nu ett par timmar och efter bara förberedda resten av veckan. Visst är det jobbigt att det är så mycket jobb hela tiden? Tänk att kunna välja fritt vad man vill göra när man väl vakna varje dag? Ibland jobba, ibland gå ut och segla, beroende på vädret och sinnestämningen!

 Det vore något!

Segelbåten; jag är på väg… i mina tankar:-)

Bild från http://www.bizzbook.com/hamnen/bilder/sol/segelbat.jpg

Johnson & Häggkvist

var bäst i alla fall. För mig.

Tyckte den här omgången om schlagern var väldigt bra. Bättre är det svårt att få. Mycket bättre låtar än förra veckan. Fanns det någon bra låt förra veckan överhuvudtaget? Näe!Starka låtar idag som Olas och Sannas låt och då duetten med Carola & Anders.  Har inte förstått än att de inte har gått direkt till finalen.

Kaxig utlåtande från Carola enligt Afotonbladet:

Vi ses i Belgrad!

Jag hoppas på det!

Bild från Aftonbladet 2008-02-16

Den känslan

…att vara i en bokhandel. Att bläddra i nya böcker. Att kunna ta några hem. Det är en känsla som är unik. Det var det jag gjorde idag. Köpte några nya böcker. Tanken som dyker upp är en gammal en; dagarna är räddade. Så känns det.

Speciellet nyfiken är jag på Ett annorlunda barndom av Iris Johansson. Egentligen har jag läst en del om atutism. Inte så micket facklitteratur utan mest Torey Hayden Fast frågan är om Hayden inte är facklitteratur. Klart hon är. Det är otroliga intressanta böcker då hon är lärare/terapeut till barn med olika typer av neurotiska/ kognitiva/ psykiska problem. Hennes berättelser om hur hon närmar sig barnen och få kontakt med dem  kommer under huden på en. Det hjälper till att förstå barnens (vuxens också för den del) svårigheter när de drabbas av någon störning.

Torey Hayden

http://www.torey-hayden.com/swedish/index.html

Iris Johansson har själv vuxit upp med autism. Det är en berättelse om sin upplevda värld, erfarenheter och verklighet.

Utan böcker skulle livet blir så fattig.

Det som har hänt de senaste tiden är att jag behöver läsglasögon. Tycker nästan att det är en förlämpning att bli äldre!

Annars är allt ok:-)

Svart nejlika

Det finns dagar, filmer, minnen som gör ont. Svarta nejlikan är en sådan film om sådana dagar som väcker smärtsamma minne.

1973, september, 11. Det var en solig dag i mitt land. Jag var hos en kompis, Bela. Hon provade några nya kläder som hade inskaffats på förmiddag. Radio var på så där i bakgrunden i hennes rum. Jag var 16 år. Rökte en cigarett på uteplatsen. Plötsligt hopade Bela efter mig. Har du hört vad som hänt? Militärkupp i Chile. Allende har blivit mördad…Nu sänder de hans tal.

Vi var inte politiska aktiva. Diktaturen som vi föddes och växte upp i hade bara tillåtit en glimt av politiskt medvetande. Men vi visste att demokrati var en dröm så omöjlig som uppnålig. Belas rum baddade just då i solljus. Rösten på radion som bröts av känsla om tårar på spanska nådde in i våra hjärtan. Minns tårar som bara hann…Illusion om en demokratiskt stat i Chile hade brustit. Hopet om att det skulle gå att återkalla demokratin i det landet hade bara börjat.

Svarta Nejlikan är en film som gör att mycket av det som hände då, återupplevs. Den fantastiska i att träffa en till svensk hjälte värmer mitt hjärta. Harald Edelstam Varför sjungs inte sångar om honom? Varför nämns inte han  varje dag i Tv och i media? Som ett minne om vad det här landet kan åstadkomma.

Erik Edelstam som här länks till en intervju kommer att skriva en biografi om sin far. Den kommer jag inte att missa.