Är utan tvekan att ens barn har det bra. Det är mycket som händer i min dotterns liv nu. Ska hon köpa lägenhet eller ska hon fortsätta att vara hyresgäst? Ska hon satsa på att fortsätta att studera eller är det hyfsat jobb hon har nu som gäller? Det är mycket och stort och vad kul det är att se att ens barn klarar det på ett så positivt sätt. Att hon fortfarande berättar för mig hur hon funderar över framtiden är ett plus som jag både är stolt och rädd om.
Annars är det tråkigt. Nu när jag har en chef som jag stortrivs med, kommer hon att sluta. Frågan är om jag inte ska följa med…Tål att tänka på. Jag har satsat på den nya organisationen med glädje, entusiasm och engagemang. Inte minst för att jag tror på min chef. Luften har gått ur mig lite nu. Alltid skrämmande med det som man inte vet kan vänta en vid något hörn…Så känns det nu. Självklart på grund av att en så kompetent person slutar då hon inte får det nödvändiga och behövliga stöd från ledningen. Jag undrar om min arbetsplats kommer att vara något att ha under de närmaste åren. Kanske dags för mig att röra på mig. Ibland går det inte att förändra. Processerna som sker är för starka.
Kommer säkerligen att titta runt omkring… lite grand;-)
